Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1450-1516 Bosch produced several triptychs. Among his most famous is The Garden of Earthly Delights. This painting depicts paradise with Adam and Eve and many wondrous animals on the left panel, the earthly delights with numerous nude figures and tremendous fruit and birds on the middle panel, and hell with depictions of fantastic punishments of the various types of sinners on the right panel. When the exterior panels are closed the viewer can see, painted in grisaille, God creating the Earth. These paintings have a rough surface from the application of paint; this contrasts with the traditional Flemish style of paintings, where the smooth surface attempts to hide the fact that the painting is man-made. Bosch never dated his paintings and may have signed only some of them (other signatures are certainly not his). Fewer than 25 paintings remain today that can be attributed to him. Philip II of Spain acquired many of Bosch's paintings after the painter's death; as a result, the Prado Museum in Madrid now owns several of his works, including The Garden of Earthly Delights.   Related Paintings of BOSCH, Hieronymus :. | Der Garten der Luste | The garden of the desires, trip sign, | The temptation of the Bl Antonius | The adoration of the three Kings | Triptych of the Epiphany |
Related Artists:
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Vigilius Eriksen
(b Copenhagen, 2 Sept 1722; d Copenhagen, 23 or 24 May 1783). Danish painter, active also in Russia. He was apprenticed to the portrait painter Johann Salomon Wahl in Copenhagen. In 1755 he competed unsuccessfully for the gold medal at the Royal Academy of Art in Copenhagen with a historical painting, Lot and his Wife (untraced). In a letter he complained that the rules did not allow him to enter a portrait, a genre more suited to his talents. Presumably in 1756 he completed the portraits of the registrar of the royal art collections, Lorenz Spengler and his Wife (Copenhagen, Stat. Mus. Kst).
Carel Fabritus
1622-1654 Dutch Carel Fabritus Locations Painter. His oeuvre consists of a scant dozen paintings, since research has rigorously discounted many previously attributed works. These few paintings, however, document the painter unique development within his brief 12-year career. He is often mentioned as being the link between Rembrandt and the Delft school, particularly Pieter de Hooch and Jan Vermeer, whose depiction of light owes much to Fabritius late works in which his use of cool silvery colours to define forms in space marks a radical departure from Rembrandt use of chiaroscuro.